Skymningen var härlig.  Så tyckte kullamannen, ty han hade ofta, medan kvällens skuggor svepte över berget, vandrat därute och njutit av vindens svala smekningar. Vackra drömmar hade då skymtat. Vita ljus hade lockat honom uppe från himlen, och det skönas oändlighet hade fyllt hans själ med mjuka, känsliga toner. Så hade han blivit drömmaren och tänkaren. 

Ur Sagor från Kullaberg (1922) av Gunnar Lundh.

Augustikväll vid Djupadal